likenooneelse

det känns bara så fel , du är så långt bort nu känns det som . du flyter bort med den där strömmen och kommer aldrig simma tbaka till precis samma plats . men jag måste stå på mina egna ben utan att kunna använda dig att stötta mig mot som förut . du vet väl inte hur jag känner precis nu , vad jag tänker och blir sådär konstigt tyst för jag kommer in i min egna lilla värld  , eller du vet inte vad jag gör typ helatiden som du gjort förut . jag saknar att du inte vet , och att du inte undrar längre . men det är såhär det funkar . bara jag som måste bli van med att saker förändras vare sig jag vill det eller inte .