likenooneelse

det går ganska bra den tiden jag inte är själv , kan tänka på annat och slipper känna så mycket . sen när jag blir själv så kommer tankarna , känslorna som en ren käftsmäll som bara slår till från ingenstans , på en sekund . jag har fattat detta själv nu efter flera månader att jag kan inte ta detta mer . måste få stopp på det , inser jag nu att det bara finns en väg att gå då ? och det är att säga hejdå , måste nog vara så . jag funkar bara så , annars lever jag kvar i dröm världen och den kan jag inte leva i längre för inget nytt händer . så jävla svårt men det kanske blir lättare , eller ? men något drar ändå i mig , fuck detta .